nummerupplysningen

"Hej jag söker numret till Inger Persson"

"Nummerupplysningen"
"Hej vad heter du?"
"Karin heter jag"
"Ja jag heter Ronny men det är ju inte ditt fel"
"Haha nej det är det ju inte"
"Nej nej det är det ju inte. Vissa har otur i livet"
"Ja, jo kanske det. Du vad är det jag kan hjälpa dig med?"
"Ja det är ju numret hem till dig"
"Haha men det får du inte!"
"Nej nej då får jag väl din kille på mig. Vad heter han, din kille?"
"En sån har jag faktiskt inte"
"Inte det, men det måste du väl ha?"
"Nej.. tänk va"
"Men? Hela stockholm full av killar och du har ingen?"
"Nej.. vissa har ju otur i livet.."

"Hej, du kan du hjälpa mig att ställa in mitt teleskop?"
"Jaa du jag kan se om jag hittar på något forum, allt beror väl lite på vad du har för märke och allt sånt"
"Jaa den heter såhär .."
"Jag hittar en beskrivning på ett forum på astronomiguiden.se här, ska jag läsa för dig?"
"Jaa jättegärna"
"Okej men om du kollar i teleskopet och fokuserar på en starkt lysande..."
"Men jag kan inte kolla i det för jag råkade välta det en gång"
EH OKEEJ?! "Hm men du jag har en lång beskrivning här, ska jag skicka den till dig i stället?"
"Ja tack! Gör det!"

Jag önskar henne lycka till och hon lägger på. Känner mig som jordens sämsta anställda. Nu pratar hon med kollegan bakom mig och jag hör hur kollegan säger att "men har ni ens monterat ihop teleskopet?"

Alltså.

Alltså alla dessa barn som ringer. När det inte är fråga om busringningar där de skriker i ens öra eller vill berätta att de ska bajsa kan det ju vara ganska uppiggande. Som nyss.
"Hej! Vad kommer min framtida flickvän att heta?"
"Hon kommer heta Bertil"
Pojken skrattar så han kiknar och jag kan inte annat än att skratta lika mycket och när jag tror han slutat skratta tar han ett andetag och fortsätter skratta. Till slut lyckas han få fram att "det kan hon ju inte heta"
"Tror du inte hon kommer heta Bertil? Men då tror jag hon heter Louise"
"Nej det tror inte jag. Vad heter du?"
"Karin heter jag"
"Jag tror hon kommer heta Karin"
"Hahah tror du jag är din framtida flickvän?"
"Ja. Vill du gifta dig med mig?"
"Absolut!"
"Var bor du?"
"Jag bor i stockholm"
"Men då kommer jag till dig nu! Vi ses!"
Vet inte vem som tyckte det var roligast, han eller jag.

"Jo jag vill komma till geriatriska avdelningen på blablasjukhuset"
"Ja då ska vi se, jag har ett nummer här som går till en kontaktperson på avdelningen, ska jag ge dig det numret?"
"Nej du förstår att jag vill ha ett direkt till avdelningen. Geriatriska, det är där gamla ligger i slutet"
"ja jo.."
"Och min man låg där i våras, på avdelning fem tror jag bestämt. I mars låg han där."
"Ja men då ska vi se om jag hittar något annat..."
"Ja för jag vill inte ha till nån himla kontaktperson. Jag ska ha till avdelningen! Det är ju ett stort sjukhus, ska väl inte vara så svårt för dig att hitta?! Avdelning fem."
"Ja men vet du nu hittade jag ett till avdelning fem! Vill du ha det numret?"
"Ja, det är nog fel nummer."

Det är inte det lättaste när personen som ringer talar ett språk som låter mer som tyska än svenska. Fast hon talar inte, hon SKRIKER!  Vad om är ännu svårare är att personen hon söker heter Ehrentraud Marquardt. Uttalas EHHCHRETRAOOTTHMARRCHHHARTTT

"Nummerupplysningen"
"Ja hej, du jag tänkte bara tala om att ni är världens sämsta nummerupplysning"
"Oj, det var tråkigt att.. "
"Mm för varje gång jag fått ett nummer av er har det varit fel"
"oj, men så ska det ju verkligen inte gå till" säger jag, och tålamodet börjat tryta. "Jag kanske kan ta reda på rätt nummer åt dig den här gången?"
"Nej jag ska inte ha något nummer, jag ville bara berätta det"
"Eh jaha, ja.."
"Ja om ni inte skärper er tänker jag byta nummerupplysning!" Hon avbryter mig igen, med höjd röst och jag orkar inte vara trevlig längre. Mitt "Ja, men gör det då!" är hon visst inte beredd på.
"UUURSÄKTA vad sa du??"
"Jag sa att byt då, det är ju ingen som tvingar dig att ringa till oss"
"Men du är ju fullständigt DUM I HUVUDET" och linjen är död.
Ja, tack detsamma och välkommen åter, eller hur säger man?

Det är en timme in på mitt sjutimmarspass och en man ringer och pratar mycket otydligt.

"jo hej kan jg få numret till jwheu i gjhaUL?"
"ursäkta, skulle du kunna upprepa det där?"
"hjebf i iqwekjj!!"
"en gång till, jag hör dig lite dåligt"
"securitas i x-stad"
"ja nu hör jag dig! nu har jag numret här, ska jag koppla och sms:a dig numret?"
"nej jag vill ha det"
"okej då är det ..."

Här brukar vanligtvis ett "tack så mycket" följa, men den här kunden bestämmer sig för att ett "stumpan, du kanske borde ta och byta jobb?" är mer på sin plats.

Tack för tipset!

"nummerupplysningen, välkommen"
"hej.. du förut hade jag ett nummer på telefonen där jag kunde ringa och kolla vem som ringt. men nu har jag inte det. vad är det för nummer jag ska ringa?"
"ja, du har kommit till nummerupplysningen, och vi kan ta reda på vem som ringt"
"ja men det var en telefontjänst jag hade"
"ja, den tjänsten du använder precis just nu är till för det. vi tar reda på nummer"
"...."
"hänger.. du med?"
"nä. och så hör jag lite dåligt också. vad är det för nummer jag ska ringa?"

"hej jag vill bli kopplad till drottning silvia, hon har nämligen födelsedag idag"
"jaså där ser man, ja hennes nummer har jag ju dessvärre inte, men jag kan koppla dig till hovet om du vill"
"ja, gör det. god jul och gott nytt år, värre än tvåtusenelva kan det ju knappast bli"

Ja, det har du.