nummerupplysningen

Hejsan läsare! Vet inte hur många ni är som hittat hit, det är väl en par, tre stycken förmodar jag. Om två dagar fyller bloggen två veckor! Hade den varit en kattunge hade det varit tid att öppna ögonen. Men bloggen är ju ingen kattunge, och det var med klaröppna ögon - och fram för allt öron, den mötte världen från första ordet som skrevs. Vi är två som skriver den här bloggen, och det är min kollega som hållit den vid liv senaste tiden, men nu ska det bli ändring. Firar in tisdagen med en dubbel.

För det första: hur många gånger har jag inte blivit utskälld för att jag frågat om jag ska sms:a numret? Kunder som svarar att "men jag vill ju HA numret, det är därför jag ringer!! tänk om de inte svarar?!" och jag blir lika förvirrad varje gång och säger att "ja, det var just därför jag frågade om jag skulle skicka det till dig på sms.." men jag kan skicka ett telegram i stället kanske. Eller en runsten.

För det andra: hur mycket kände jag inte igen mig igår när jag vikarierade på en skola och pratade med en sexåring om språk?
sexåring: "kan du norska? jag kan norska"
jag: "nej jag kan inte norska. vad kan du för andra språk?"
sexåring: "skånska, lite kinesiska..."

och jag tänkte på alla gånger jag försökt hitta euhäuueuu i beunkefleosteraund och tänkt att det nästan vore lättare om det var just kinesiska de talade. Och så tänkte jag på vilken hemskt dryg stockholmare jag är.